S.O.S
Heeeej! Idag iskolan hade vi hjärt- och lungräddning där vi skulle öva på mun-mot-mun metoden, vad man ska göra om någon har varit med om en olycka och hur man fixar blodcirkulationen. Jag, P och S var i samma grupp och var så "dåliga" så våran docka dog xD Hur lyckas man med det?! Så våran idrottslärare (david) fick komma och operera honom/henne, munnen var sne, så det kom inte in någon luft xD
Det är lite läskigt att tänka på att man kan vara delaktig i en människas liv, jag kan ju nu hur man ska göra om någon blir medvetslös.
I sommras var jag i Spanien, och en dag var Jag, Alicia och en annan liten flicka på sju år (tänker inte skriva hennes namn, så låt oss kalla henne Klara) och badade och klättrede bland konstiga föremål som sår ut som Y:n, de var väldigt svåra att få grepp i och det var ju mellanrum mella de flesta eller några hål... Alicia och Klara tänkte klättra högst upp en svår väg, men jag tänkte "Nej, jag kommer säkert ramla ner så jag tar den lite längre vägen som är säkrare" och helt plötsligt hör jag hur Klara skirker till och då har den lilla flickan ramlat ner mellan några Y:n, men inte från så jättehög höjd som tur var. Jag vänder mig om poch ser Alicia i något chock tillstånd så jag typ skriker till henne att springa och hämta hennes föräldrar som låg längre bort på stranden. För att komma till Klara var man tvungen att klättra ner till vattnet hon stod och skrek i, av räddsla. Så när jag kommer ner skakar hon och jag bär upp henne på ett Y, de är rätt högt upp så det är svårt att komma upp, även för mig. När jag har lyft upp henne klättrar jag över och ber Klara böja sig så jag kan bära ner henne, men hon står bara där och gråter/skriker. Men efter ett 2sek böjer hon sig och jag bär henne, det kommer massa människor fram och börjar prata spanska och engelska med mig, och mitt huvud är bara inställt på att ta henne till sin familj. Så jag var nog ganska oförskämd när jag skyndade förbi dem, jag märkte att hon blödde på hande så vi skjölde av den i vattnet, men det kom mer blod och hon blev förskräkt! När jag kom på till stranden frågade jag henne om hon hade ont i huvudet, ryggen och hon kunde böja alla fingrar så inget var brutet, tack gode gud för att det inte var det! Men väl uppe på strande märkte jag att hon hade massa skrubbsår på ben, magen, händerna och sidan av kroppen, bara ytliga sår som tur var. När hon märkte att hon hade fler började ett nytt storgråtande försökte jag trösta henne och det hjälpte gradvist. Och jag undrade hur lång tid det kunde ta för Alicia att hämta hjälp?? Men när vi kom fram sprang hon till sin mamma och det löste sig snabbt efter en glass och lite chips. Mamma sa att jag hade skött situationen väldigt bra, och ja bah: vadå? hon menade att jag inte hade börjat skälla på henne, men varför skulle man göra det? Det var ju inte hennes fel att hon ramlade...Och jag greps av lite panik senare, då blev jag darrbent men under tiden var det ända jag tänkte på var: TA KLARA TILL SIN FAMILJ SÅ FORT DU KAN! och det hjälpte ju :D Så lite stolt över mig själv är jag ju, för jag hade tänkt gå tidigare från Alicia och Klara, men ändrade mig i sista sekund, för Alicia (som var 10) skulle nog inte klara av situationen så bra, tror jag... Men jag fick ett litet ärr på mitt ben som får mig att tänka på den dagen. Blir lite darrig av att tänka tillbaka, men allt gick bra :D
Allt detta på tal om våran idrottslektion ;P
Nu kom jag av mig på vad jag hade tänkt skriva egentligen... Så det kommer nog flera senare... Juste! Har någon en fin design eller vet någon sida man kan få hjälp för har tröttnat på den lite grann ;P
Det är lite läskigt att tänka på att man kan vara delaktig i en människas liv, jag kan ju nu hur man ska göra om någon blir medvetslös.
I sommras var jag i Spanien, och en dag var Jag, Alicia och en annan liten flicka på sju år (tänker inte skriva hennes namn, så låt oss kalla henne Klara) och badade och klättrede bland konstiga föremål som sår ut som Y:n, de var väldigt svåra att få grepp i och det var ju mellanrum mella de flesta eller några hål... Alicia och Klara tänkte klättra högst upp en svår väg, men jag tänkte "Nej, jag kommer säkert ramla ner så jag tar den lite längre vägen som är säkrare" och helt plötsligt hör jag hur Klara skirker till och då har den lilla flickan ramlat ner mellan några Y:n, men inte från så jättehög höjd som tur var. Jag vänder mig om poch ser Alicia i något chock tillstånd så jag typ skriker till henne att springa och hämta hennes föräldrar som låg längre bort på stranden. För att komma till Klara var man tvungen att klättra ner till vattnet hon stod och skrek i, av räddsla. Så när jag kommer ner skakar hon och jag bär upp henne på ett Y, de är rätt högt upp så det är svårt att komma upp, även för mig. När jag har lyft upp henne klättrar jag över och ber Klara böja sig så jag kan bära ner henne, men hon står bara där och gråter/skriker. Men efter ett 2sek böjer hon sig och jag bär henne, det kommer massa människor fram och börjar prata spanska och engelska med mig, och mitt huvud är bara inställt på att ta henne till sin familj. Så jag var nog ganska oförskämd när jag skyndade förbi dem, jag märkte att hon blödde på hande så vi skjölde av den i vattnet, men det kom mer blod och hon blev förskräkt! När jag kom på till stranden frågade jag henne om hon hade ont i huvudet, ryggen och hon kunde böja alla fingrar så inget var brutet, tack gode gud för att det inte var det! Men väl uppe på strande märkte jag att hon hade massa skrubbsår på ben, magen, händerna och sidan av kroppen, bara ytliga sår som tur var. När hon märkte att hon hade fler började ett nytt storgråtande försökte jag trösta henne och det hjälpte gradvist. Och jag undrade hur lång tid det kunde ta för Alicia att hämta hjälp?? Men när vi kom fram sprang hon till sin mamma och det löste sig snabbt efter en glass och lite chips. Mamma sa att jag hade skött situationen väldigt bra, och ja bah: vadå? hon menade att jag inte hade börjat skälla på henne, men varför skulle man göra det? Det var ju inte hennes fel att hon ramlade...Och jag greps av lite panik senare, då blev jag darrbent men under tiden var det ända jag tänkte på var: TA KLARA TILL SIN FAMILJ SÅ FORT DU KAN! och det hjälpte ju :D Så lite stolt över mig själv är jag ju, för jag hade tänkt gå tidigare från Alicia och Klara, men ändrade mig i sista sekund, för Alicia (som var 10) skulle nog inte klara av situationen så bra, tror jag... Men jag fick ett litet ärr på mitt ben som får mig att tänka på den dagen. Blir lite darrig av att tänka tillbaka, men allt gick bra :D
Allt detta på tal om våran idrottslektion ;P
Nu kom jag av mig på vad jag hade tänkt skriva egentligen... Så det kommer nog flera senare... Juste! Har någon en fin design eller vet någon sida man kan få hjälp för har tröttnat på den lite grann ;P
Kommentarer
Trackback
